Definitioner på gränsen

Att människor har kategoriserandet i blodet hör jag ofta, särskilt när det kommer till barn. Jag tycker väl att vi vuxna också är bra på att kategorisera åt dem – runda knappar där, ovala där, grönt hit och rött dit, det här är en katt – vad säger katten?

Så fort vi har kategoriserat något börjar vi avgränsa. Vad är det som gör att den här gruppen skiljer sig från den där gruppen? När jag läste biologi lärde vi oss att raser inte gick att definiera biologiskt. Inte ens begreppet art satt där det skulle när organismer envisades med att tillverka avkomma över artgränserna. Till och med liv var svårdefinierat på grund av de ettriga virusen.

Idag funderar jag över vetenskapliga publikationstyper, en betydligt mer artificiell form av avgränsning. Vi specialiserar oss alla på olika saker. I mitt dagliga arbete lever jag med DiVAs och numer SwePubs definitioner av olika publikationstyper. Samtidigt gnager vissa tvivel mig, jag har t ex inte till fullo klart för mig vad som skiljer ett antologibidrag från en tidskriftsartikel.

Den vetenskapliga publikationen har varit konservativ till formen, två exempel är tidskriftsartiklar och avhandlingar. Till viss del verkar detta ha hindrat övergången till digitalt format, då vi envisats med att skapa PDF:er (döda träd online) som gör möjligheten att återanvända text och diagram till en mer eller mindre härlig utmaning. Vad gäller avhandlingarna är de ju intimt förknippade med själva den akademiska processen, där nya forskare går i lära hos äldre forskare och presterar text för att säkerställa sin väg framåt i den vetenskapliga världen. Äldre avhandlingar var ofta kortare och det var vanligt att samma forskare skrev flera, vilket är betydligt mer ovanligt nuförtiden. Idag har vi två avhandlingsvarianter; monografin och den sammanlagda. Det finns geografiska skillnader, forskare vid anglosaxiska lärosäten tenderar att arbeta om en ursprunglig monografiavhandling till en läsvärd bok att ge ut på ett (prestigefullt) förlag. Vid svenska lärosäten händer ibland att avhandlingen direkt ges ut på förlag vilket kan förvåna då den i teorin inte har gått igenom hela den vetenskapliga granskningsprocessen; avhandlingen trycks ju innan disputation där värdefulla kommentarer tillkommer. Men en bok kan förvisso vara läsvärd (och sälja) utan att vara alldeles korrekt.

Vad är då skillnaden på ett antologibidrag och en tidskriftsartikel? Och vidare, vad är skillnaden på en artikel och en monografi? Jag fick ett svar på den första frågan en gång i tiden: antologier har ett specifikt tema och tidskrifter handlar mer övergripande om ett ämne. Nyligen fick jag veta att enskilda tidskriftsnummer inom humaniora ofta har ett tema, och bjuder in forskare att skriva kring det. Så just nu tänker jag att uppdelningen snarare har blivit till inom olika ämnen, där vissa ämnen har haft för vana att skriva för tidskrifter och vissa för antologier. Textmängden varierar men verkar vara jämförbar vilket leder till den andra frågan: hur skiljer monografin ut sig? Förutom prestige i det fysiska verket per se skulle nog flera säga textmängden, men det finns monografier som inte är längre än artiklar. Det andra uppenbara svaret finns i namnet mono-grafi: ett enskilt verk (med ISBN). Tidskrifter är verk i serier (med ISSN). Men en monografi kan också utkomma i serie, t ex i en serie dedikerad till empiriska studier inom teologi. Såklart kan även en antologi ingå i en serie. Om vi tittar på sorgebarnet för katalogisatörer/DiVA-registrerare: konferensbidrag, finner vi att de kan ges ut som artikel i en tidskrift, kapitel i en antologi eller kanske på en webbplats på nätet (då frågan infinner sig om den överhuvudtaget kan anses vara publicerad). Då konferenserna ofta är återkommande hamnar publikationerna gärna i en serie. Intressanta rapporter från dem som gått i närkamp med konferensbidragens särskilda natur finns här och här. Jag fortsätter leta ledtrådar här och där, den vetenskapliga kommunikationens historia är spännande och omfattande.

Men varför bry sig om detta?

I utvärderingarnas förlovade land ska även publikationer utvärderas antingen genom att läsas eller genom mätning. Det kan vara svårt att mäta en enskild publikation och då har utvärderingar ofta genomförts på publikationskanaler istället – tidskrifter och förlag. Argumentationen är att en publikation som antagits av ett högt ansett förlag eller en tidskrift med hög Impact Factor på något sätt väger mer. Och då kommer vi till vikten av publikationstyper. Att skriva ett antologibidrag (artikkel i antologi) hos ett prestigefullt internationellt förlag ger en poäng i norska modellen, att skriva en artikel (artikkel i periodika og serier) i en serie ger tre poäng. Varför får antologibidrag mindre poäng? Rimligtvis får ett antologibidrag utgivet i en serie tre poäng, vad blir då argumentet för det? I underlaget till norska modellen har jag hittat ett resonemang kring varför monografier får så höga poäng (fem poäng på nivå 1 och åtta poäng på nivå 2) där publikationstyperna faktiskt jämförs: en sammanläggningsavhandling består idag ofta av 3-5 artiklar och kan då anses motsvara en monografi i tidsåtgång (s. 52).

Åtminstone får de flesta publikationstyper poäng i norska modellen. Till citeringsanalyser (som också används i utvärderingar) hämtas data främst från de två stora leverantörerna Thomson Reuters (Web of Science) och Elsevier (Scopus). Även om de båda numer indexerar såväl antologier som monografier utgör dessa publikationstyper inte underlag i citeringsanalyserna. Flera skäl finns, bland annat ser citeringsmönster i monografier annorlunda ut än i tidskrifter. Vilket inte beror på publikationsformen primärt, utan på att de ämnen som publicerar monografier citerar på ett annat sätt än de ämnen som väljer att publicera artiklar. Hursomhelst leder de ökade utvärderingskraven till att författare uppmanas att börja skriva artiklar (även argument som mer internationellt inriktad publicering hörs men det borde fortfarande inte primärt bero på publikationstypen utan snarare val av kanal). Det är inte givet att detta är en bra lösning eftersom vi får förmoda att invanda citeringsmönster bör följa med till nya publikationsformer.

Samhällsvetenskapliga ämnen har ofta en blandad produktion, både tidskriftsartiklar och monografier är vanliga. Vid flera tillfällen har äldre samhällsvetare vittnat om trenden att nya doktorander i högre utsträckning väljer sammanläggningsavhandlingar. Och publikationsmönster förändras, om än långsamt, av många olika orsaker. Men att välja publikationstyp för att passa in i en specifik utvärderingsmodell synes mig vara en mindre bra anledning för att ändra på sina vanor. Några säger nog emot – om du som forskare inte anpassar dig till spelet blir du inte långvarig.

Ibland funderar jag också på framtiden, kommer andra publikationstyper bli viktiga? Kommer vi alls prata om enskilda publikationer? Ett exempel är recensionen, den är ju ett kvitto på att någon faktiskt har läst boken och ganska så ordentligt också. I denna tid av mindre läsande och mer skrivande kommer kanske recensionerna lyftas fram som bevis på spridning när utvärderingarna nu ska fokusera på olika typer av genomslag. Titta, någon har faktiskt läst den här. Vad gäller upplösningen av publicering som vi känner till den finns mycket att läsa (såklart). Ett tips är Janneke Ademas blogg Open Reflections. Hon har bland annat undersökt anonymt författarskap, vilket jag antar skulle rimma särdeles illa med utvärderingar.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s