En stund på redaktörernas stol

Genom vårt altmetri-verktyg upptäckte jag en spännande artikel:  Misconduct, Marginality and Editorial Practices in Management, Business and Economic Journals (publicerad 25 juli 2016 i PLoS ONE). Författarna skrev också om samma fråga för ett tag sedan i Vetenskapsrådets Curie.

För en handläggare i publiceringsfrågor är det fint att ta del av redaktörernas tankar. Forskare är ju ofta också redaktörer, men då jag möter dem brukar det vara med deras forskarhatt på. En redaktör för en ekonomitidskrift beskriver problemet med Publish or Perish:

“Every university is pushing publishing so hard that this results in significantly lower quality research in total. … From an editorial perspective, the vast majority of the work is derivative, or makes observations that amount to ´this tiny square of the sky is blue #87362a unlike the sky over there which is blue #87362b´.” (s.15)

Redaktörerna är smärtsamt medvetna om salamipublicering (eller LPUs= Least Publishable Units) men de är svåra att förhindra då forskarna slugt nog kontaktar flera tidskrifter med sina salamiskivor. Salamin upptäcks när den redan är publicerad. Och vem ska läsa, och granska, allt detta när forskarna känner sig pressade att producera?

Artikeln diskuterar också återkallade artiklar, där en del fall beror på två serieförbrytare som 2015 var med och skapade återkallningsrekordet på 63 artiklar. Annars är frågan, som vanligt med statistiken: beror de ökande antalet återkallade artiklar på att fler fuskar, eller på att vetenskapssamhället har blivit bättre på att upptäcka fuskarna? Det brukar alltid framhållas att inom en tillräcklig snäv forskningscirkel, till exempel de som studerar finska vinterkriget 1939/40, känner alla till varandra och anonym kollegial granskning existerar bara på pappret. Då förundrar det mig att någon vågar spela så högt och fuska sig in, för borde dessa specialister inte se det ganska omgående? Kanske är problemet större när ämnet ägnar sig åt att studera data, sällan kontrolleras ingående data av granskarna? Och inom medicin är forskningscirklarna inte riktigt så snäva idag, de är dessutom i sanning globala.

Just den här artikeln behandlar management, business & economics och som en röd tråd löper frågan om hur mycket som känns igen från andra ämnen och discipliner och vad som är ämnesspecifikt. I inledningen skriver forskarna att inom ekonomi har det varit vanligt att studera fusk bland studenter, men att forskarna hittills undvikit att studera sig själva.

Det kanske hänger ihop med ett citat (med variationer) som jag hör då och då: “Jag jobbade tidigare med en forskare som friserade data för att få statistiskt signifikanta värden”. Det är alltid någon annan. Om en sådan sak som att 80 % av kliniska studier i Kina använder fabricerade data stämmer, då finns det något att arbeta med (oavsett om det är den där andra).

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s