7th OpenAIRE workshop i Oslo 14/2 2017: Impact and Measurement of Open Access

Natalia Manola från OpenAIRE startade dagen med två frågor:

Is Open Access measurable?

How does it relate to research assessment?

Den första frågan landade i metodiken, hur vi räknar och vad vi räknar. Vilken data har vi tillgång till?

Först ut var Danish OA indicator (tidigare OA-barometern, tillgänglig här). Danskarna samarbetar via DEFF i ett europeiskt nätverk som sysslar med öppen tillgång till publikationer och data: Knowledge Exchange. Då den danska nationella OA-policyn är grön och gäller för publikationer utgivna med ISSN undersöks hur många fulltexter som ligger i de danska universitetens institutionella arkiv och ämnesarkiv (en lista över tillåtna arkiv finns, hybrid-OA mäts inte separat). Målbilden är 80 % OA 2017 och 100 % OA från och med 2021. Just nu är siffran 18 % men loppet är inte kört: nya siffror kommer nu i april. Och det finns potential: publikationerna delas upp i realised, unused and unclear och unused utgör en stor del av publikationerna. De listar också tidskrifter med extrema embargo-perioder (> 12 månader) som omöjliggör för forskarna att leva upp till kraven inom Horizon 2020.

CrossRef gör mycket spännande. Bland annat räknar de citeringar, vilket förlag och metrics-tjänster kan hösta från deras API. Än så länge finns tjänsten inte för enskilda forskare, den bygger på att förlag skickar in sina referenser för att sedan kunna använda allas referenser – dela lika. Deras nya event data finns också att pröva via API. De varnar för att detta är arbete i utveckling. Vi kan också göra sökningar på öppen tillgänglighet med information om Creative Commons-licenser , Text and Data mining policies etc. “Så länge förlagen ser till att data kring detta finns med i metadata som levereras” in twittrade någon. Och fick genast Twittersvar att “författarna måste också se till att ange korrekt metadata”. Någonstans ursprungligen skapas god metadata. Och om det inte görs, blir det kaos. Och kaos lever vi med, till exempel vad gäller finansiärer och deras namn. Därför har CrossRef även gett sig på att skapa ett register över finansiärer.

Den andra frågan är mer komplex och berördes av färre presentationer. Är öppen tillgång till forskning ett tecken på kvalitet i sig, vilket några hävdar? Vad händer när politikerna styr med hela handen (eller inte gör det)? Curt Rice, rektor vid värden HiOA, beskrev en enkel lösning där öppen tillgång belönas av dem som fördelar pengar. Om det skulle hända har just finansiärernas krav visat sig vara en morot svår att motstå. Eller: om du inte rättar dig efter kraven får du inga pengar och forskar inte mer. Vi är inte där än. Men REF (Research Excellence Framework) i Storbrittanien annonserar inför kommande omgång att de endast kommer utvärdera publikationer som finns öppet tillgängligt. Forskare däremot hävdar då och då att de ska vara fria att publicera sina resultat som de vill, vilket ofta verkar överensstämma med ämnets invanda publiceringsmönster.

Under workshopen diskuterade Salvatore Mele från SCOAP3 varför arXiv inte räcker trots att runt 90 % av preprints från ämnesområdet HEP (High Energy Physics) återfinns där. Ett av syftena med SCOAP3 var att gå över till öppen tillgänglighet utan att störa forskarna – de fortsätter arbeta som de alltid gjort, d v s dela med kollegor i preprints för att sedan publicera i tidskrifter som bygger deras CV och då det begav sig bevarades av bibliotek. Och Salvatore påpekade att SCOAP3 kostar lika mycket som att betala personal för underhåll av institutionella arkiv.

European Research Council hade gett sig på frågan om öppen tillgänglighet och den förmodade citeringsfördelen i att vara synlig genom öppen tillgänglighet och därmed citeras mer. Detta har det tvistats om länge, och ett stort problem är att vi inte kan ta slumpmässiga stickprov. Här hade Scopus använts och de artiklar som indexeras som öppet tillgängliga (bygger på DOAJ) hade generellt lägre fältnormerad citeringsgrad. Flera ifrågasatte att använda Scopus som datakälla, de menade att det är en vinklad källa. Web of Science borde användas istället tyckte de, och det var tydligen på gång. Tydligt är att det endast var guld OA (förmodligen är de flesta nystartade OA-tidskrifter) som mättes mot alla andra tidskrifter i Scopus (tidsperioden var 2005-2014 om jag minns rätt). Tidskriftens ålder får förmodas vara en del i racet för att samla på sig prestige.

Ett av dagens block bestod av lägesrapporter från olika länder. Någon lyfte frågan om hur vi avgör vad som behöver göras på EU-nivå, på nationell nivå och på lokal nivå. I EUA:s senaste OA-enkät till europeiska lärosäten ställdes exakt de frågorna. Det fick mig att fundera: behöver vi lokala OA-policys när vi nu har en nationell policy (om än lite vag i kanterna ännu)?  Ungerska vetenskapsakademin (Hungarian Academy of Sciences) hade inkluderat även monografier i sin OA-policy vilket ledde till att de nu tillåter längre embargotider för AHSS (Arts & Humanities/Social Sciences). Argumentet är att det finns ingen profit att hämta på ungerska monografier om litteraturvetenskap. I Kroatien finns en portal för landets vetenskapliga tidskrifter – hrcak. En portal som lanserades för förlag som ville publicera sina tidskrifter online en gång i tiden. De fick lite problem när DOAJ skärpte upp sina krav och alla var tvungna att ansöka om att indexeras igen men nu börjar de dyka upp där igen. Katie Shamash från JISC hade med sig en färsk rapport från Storbrittannien som oroväckande visade att APC-avgifterna ökar, både i omfång och i pris. SCOAP3 har däremot sett det motsatta, deras APC:er har minskat något. Om inte annat visar det att det finns skäl att testa många olika vägar.

I ett sista föredrag om Academic vs non-academic impact beskrevs en databas där forskarna registrerade sina impact cases, små som stora. När någon i publiken förbryllat undrade hur forskarna gick med på det var svaret att samverkan numer räknas i REF och påverkar forskningsfinansieringen – den moroten igen. Överlag var rummet överens om att all infrastruktur som underlättar för forskarna är av godo. Ingen säger emot, men borde vi inte vara där nu? Kommer vi någonsin dit?

Natalia nämnde även  OpenAire Usage statistics och behovet av Open Metrics Framework, data vi använder bör finnas öppet tillgängliga i sin tur. Dags att leva som vi lär.

Ingen nämnde EU:s halvstabila tillstånd. Det är något vi kanske inte vill tänka på och vi har tillräckligt med frågeställningar ändå. Nästa workshop (4/4 i Barcelona) handlar om juridiska aspekter på öppen data. Presentationerna från den här workshopen kommer finnas på OpenAires webbplats inom kort…

Lästips: Jula Lane verkar ha studerat impact of science ett tag, och det går att läsa om bland annat här.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s